Bästa älskade vänner och familj!
Vilken dag vi fick tillsammans med er!
Dagen började redan kl. 07:15 för oss båda, nä förresten, John kunde inte sova riktigt på natten utan låg mest och vände och vred på sig i sängen och lyssnade på det tunga regnet som föll. Ångest! Mycket riktigt, när det första dagsljuset kom klev jag oroligt in i tältet och kunde konstatera, det hade läckt in big time! Dukning och allt var redan gjort kvällen innan ojojoj. Men med goda vänners & familjs hjälp löstes dock läckaget elegant.
07:15 klev Charlotte in genom dörren för att piffa upp bruden inför dagens stora begivenhet. Samtidigt anlände även Mattias ”Allan” Carlsson tillika dagens bestman och stassade om brudgummen till en old english golfplayer med gubbakeps och allt. Av bar det till golfbanan för en mysig frukost på första tee, vilken avslutades med en liten whiskey till kaffet. Första utslaget i vattnet och allt var igång. Vi fick 8 underbara hål i lugn och ro med en och annan slurk av den ädla drycken där mellan. Efter avslutad runda bjöds det wraps och en flaska vin delades broderligt. Vilken start på dagen! Vid hemkomst satt fortfarande bruden och fick sin skönhetsbehandling och oj vilken resultat det blev. Vi kände oss dock något överflödiga och förpassade oss skyndsamt ut i trädgården för att dela en öl och tjöta skit i servicetältet. Bättre fly än illa fäkta heter det ju eller var vi bara arbetsskygga??? Bruden var oss likafullt på spåren då hon hördes skrika över nejderna att jag var tvungen att duscha, trots att det var en halvtimma kvar tills gästerna skulle komma… Lite stök och bök senare så var brudgummen klar för sina uppgifter, självklart i god tid och före bruden J.
14:30 började de första snygga gästerna rulla in i den grönskande trädgården och fick genast ett glas i handen för att släcka den värsta törsten. Ingen skola gå törstig ifrån Stommens gård! Brudgummen minglade friskt, trots att vissa gäster verkade förvånade att se mig där. Ja ja, point taken. Jag fick helt sonika uppsöka balkongen och titta på gästerna från avstånd. Till livemusik i trädgården strömmade gästerna till och det var en fantastisk syn att från balkongen se alla våra vänner mingla och umgås. Vi kände oss lite utanför och ville vara med er därnere. Nåväl, det dröjde inte länge innan gästerna fick påhälsning av ”bönderna” Allan och John som gjorde entré till låten ”det regnar kor”. De fann församlingen lat och försoffad, drickandes diverse blask och körde genast iväg dem till kyrkan. ”Stå inte här och häng, gå till kôrkan med er” hördes de säga.
Resten är nu historia och vi är så stolta över att ha så vackra, fina och omtänksamma vänner & familj som vi fick dela den dag med. I kyrkan blev det värsta draget och det kändes som om känslan av gemenskap var total. En reflektion som vi gjorde var att när vi satt oss till bords gick sorlet direkt upp i ett crescendo. Vi satt och iakttog er och kunde sannerligen njuta av att se er umgås, skåla och konversera.
Sen kommer vi till alla talen och telegrammen. Visst, någon kan tycka att de var lite långa, men för oss var de fantastiska. Att höra så mycket roligt och fint sägas om oss av våra vänner gjorde att vi grät och skrattade om vartannat. Det gick rakt in i hjärtat.
Sen kom några störiga typer och dansade någon konstig dans, men de verkade ha en god inverkan på gästerna för vipps var det fullt på dansgolvet. Galet roligt!
Vi vill ge ett extra stort tack till de fantastiska värdparen Jonas, Helena, Göran och Sanna som varit till stor hjälp inför och under bröllopet. Även min bestman Allan och toastmaster Peter har ställt upp till 110 procent och stöttat oss. Mamma Yvonne, tack för ditt underbara tal, din markservice under dessa dagar & all kärlek du alltid ger oss. Lars som byggt, fejat & löst diverse problem! Gun & Bosse som kokat underbara kräftor och mycket, mycket mer…ja tack hela klanen för all hjälp! Avslutningsvis vill vi rikta ett stort tack till Elfsborgs fantastiska juniorer som skötte om gästerna som om de aldrig gjort annat. Detta under ledning av Louise som dirigerade trupperna med bravur.
Det enda tråkiga nu är att allt är över. En känsla av tomhet smyger sig på. Måste festen verkligen vara slut, kan vi inte fortsätta? Kanske får vi gifta oss varje år…
Puss på Er alla, vi älskar Er!
Dagen började redan kl. 07:15 för oss båda, nä förresten, John kunde inte sova riktigt på natten utan låg mest och vände och vred på sig i sängen och lyssnade på det tunga regnet som föll. Ångest! Mycket riktigt, när det första dagsljuset kom klev jag oroligt in i tältet och kunde konstatera, det hade läckt in big time! Dukning och allt var redan gjort kvällen innan ojojoj. Men med goda vänners & familjs hjälp löstes dock läckaget elegant.
07:15 klev Charlotte in genom dörren för att piffa upp bruden inför dagens stora begivenhet. Samtidigt anlände även Mattias ”Allan” Carlsson tillika dagens bestman och stassade om brudgummen till en old english golfplayer med gubbakeps och allt. Av bar det till golfbanan för en mysig frukost på första tee, vilken avslutades med en liten whiskey till kaffet. Första utslaget i vattnet och allt var igång. Vi fick 8 underbara hål i lugn och ro med en och annan slurk av den ädla drycken där mellan. Efter avslutad runda bjöds det wraps och en flaska vin delades broderligt. Vilken start på dagen! Vid hemkomst satt fortfarande bruden och fick sin skönhetsbehandling och oj vilken resultat det blev. Vi kände oss dock något överflödiga och förpassade oss skyndsamt ut i trädgården för att dela en öl och tjöta skit i servicetältet. Bättre fly än illa fäkta heter det ju eller var vi bara arbetsskygga??? Bruden var oss likafullt på spåren då hon hördes skrika över nejderna att jag var tvungen att duscha, trots att det var en halvtimma kvar tills gästerna skulle komma… Lite stök och bök senare så var brudgummen klar för sina uppgifter, självklart i god tid och före bruden J.
14:30 började de första snygga gästerna rulla in i den grönskande trädgården och fick genast ett glas i handen för att släcka den värsta törsten. Ingen skola gå törstig ifrån Stommens gård! Brudgummen minglade friskt, trots att vissa gäster verkade förvånade att se mig där. Ja ja, point taken. Jag fick helt sonika uppsöka balkongen och titta på gästerna från avstånd. Till livemusik i trädgården strömmade gästerna till och det var en fantastisk syn att från balkongen se alla våra vänner mingla och umgås. Vi kände oss lite utanför och ville vara med er därnere. Nåväl, det dröjde inte länge innan gästerna fick påhälsning av ”bönderna” Allan och John som gjorde entré till låten ”det regnar kor”. De fann församlingen lat och försoffad, drickandes diverse blask och körde genast iväg dem till kyrkan. ”Stå inte här och häng, gå till kôrkan med er” hördes de säga.
Resten är nu historia och vi är så stolta över att ha så vackra, fina och omtänksamma vänner & familj som vi fick dela den dag med. I kyrkan blev det värsta draget och det kändes som om känslan av gemenskap var total. En reflektion som vi gjorde var att när vi satt oss till bords gick sorlet direkt upp i ett crescendo. Vi satt och iakttog er och kunde sannerligen njuta av att se er umgås, skåla och konversera.
Sen kommer vi till alla talen och telegrammen. Visst, någon kan tycka att de var lite långa, men för oss var de fantastiska. Att höra så mycket roligt och fint sägas om oss av våra vänner gjorde att vi grät och skrattade om vartannat. Det gick rakt in i hjärtat.
Sen kom några störiga typer och dansade någon konstig dans, men de verkade ha en god inverkan på gästerna för vipps var det fullt på dansgolvet. Galet roligt!
Vi vill ge ett extra stort tack till de fantastiska värdparen Jonas, Helena, Göran och Sanna som varit till stor hjälp inför och under bröllopet. Även min bestman Allan och toastmaster Peter har ställt upp till 110 procent och stöttat oss. Mamma Yvonne, tack för ditt underbara tal, din markservice under dessa dagar & all kärlek du alltid ger oss. Lars som byggt, fejat & löst diverse problem! Gun & Bosse som kokat underbara kräftor och mycket, mycket mer…ja tack hela klanen för all hjälp! Avslutningsvis vill vi rikta ett stort tack till Elfsborgs fantastiska juniorer som skötte om gästerna som om de aldrig gjort annat. Detta under ledning av Louise som dirigerade trupperna med bravur.
Det enda tråkiga nu är att allt är över. En känsla av tomhet smyger sig på. Måste festen verkligen vara slut, kan vi inte fortsätta? Kanske får vi gifta oss varje år…
Puss på Er alla, vi älskar Er!
